Rachel Cusk’s senaste roman från ifjol, Parade, tar några sidor att uppskatta. Den skildrar fiktiva kreatörers liv (samtliga heter ”G”) och det är först när jag snubblar över filmskaparen G som jag spetsar öronen och flowet infinner sig. Han går nämligen under pseudonym. Inte ens hans föräldrar vet vad han gör.

Och där någonstans ser mitt hoppfulla jag mig själv om några år: ett 2.0 med bara det bästa kvar av 1.0.