Egentligen är tiden för att gå en kurs eller ett program nu. Jag har aldrig varit så bra på att ta till mig texters och videors innehåll som nu. Mina cirka tio år på universitetet i mina 20+ fann mig i ett bottenlöst självhat, och med hela min mentala arsenal engagerad i det kriget är det ett under att jag ändå fick god behållning av studierna.

Jag fascineras av den totala avsaknaden av studieteknik under de åren å min sida. Tanken att forska vidare på internet om de litterära verken som vi studerade slog mig inte, så det jag till slut tog till i och med att svårighetsgraden stegrade var att nyttja mina bibelkunskaper i alla uppsatser. ”She sure knows her bible!” utbrast en amerikansk lektor. Fastän det tyngde mitt samvete något att använda bibelkunskapen på det sättet visste jag ingen utväg. Det var det enda jag kunde riktigt väl, och i stort sett all klassisk engelsk litteratur går att härleda till bibliska karaktärer eller ordspråk.

Jag läser just nu Mastery av Robert Greene. Hade aldrig gjort det om det inte vore för bookstagram. Det är därifrån som jag hämtar nästan all min läsinspiration. An Hour Before Daylight av f.d. amerikanske presidenten Jimmy Carter har jag precis läst ut. Parallellt med Mastery läser jag The Wall av Marlen Haushofer. De två sistnämnda har jag till den 15:e att läsa ut, för då ska de lämnas in. Jag kan inte låna om dem då de har reserverats av andra. Kvar att läsa för den här omgången är John Steinbecks Grapes of Wrath. Möss och människor, också av honom, läste jag i högstadiet (fattade ingenting) och tidigare i år läste jag hans East of Eden. Få berättelser har berört mig som den, så jag ser verkligen fram emot Grapes.

Mastery har rört om i grytan så här långt; ämnena inlärning och bemästring fascinerar (jag pysslar med undervisning på dagarna). Robert Greene skriver hela tiden anekdoter. En som han nämner är saxofonisten John Coltrane och hur han kom att bli en av de största genom tiderna innan han dog i cancer som 40-åring. Självklart tar jag och lyssnar på honom. Det första jag hör är hans tolkning av Favorite Things från musikalen The Sound of Music. Det tog mig tillbaka till helgen då jag hälsade på min 98-åriga mormor som blivit nästan helt blind precis nyligen. The Sound of Music gick på hennes TV. Den är både min och min mammas barndoms musikal, och mormor är som dess förkroppsligande. Mormor har börjat stänga ögonen nu när hon är nästan blind, fastän hon är vaken. Hon frågade mig om jag hade Sound of Music på videokassett, som om hon funderade på att ge mig sin så att jag kunde få njuta av filmen närhelst jag ville. Jag log i mitt hjärta åt att hon frågade om kassettbandet och bannade sedan mig själv för att fnissat åt min mormor i mitt innersta.

Det var inte meningen att Mastery skulle ta mig tillbaka till mormor. Henne har jag försökt tränga bort sedan jag kysste henne ömt i söndagskväll. Mormor bor inte alltför långt bor (en och en halv timme med tåg) men att åka dit gör alltid ont. Varje gång säger jag hejdå till mormor för sista gången. Hon är en stor del av mig. Och hon får inte försvinna för mig.