”Intelligent people are not hard to work with; they are hard to fool.” Så säger en klok influencer på Instagram vars namn jag inte har antecknat.

Jag pratar mig varm om personer som utmanat mig att tänka i nya tankebanor. Och när jag var i tjugoårsåldern sökte jag mig aktivt efter att underkastas tuff coachning av kloka vuxna, till den grad att jag flyttade till ett land i tredje världen som kantats och fortfarande kantas av proxykrig och politikers försummelse av infrastruktur och mänskliga rättigheter. Där fanns de.

Nu är det min chef som vill att jag tänker i nya tankebanor, och tyvärr innebär det att gå emot sådant som jag tror på, med en överhängande risk över att intressenter pepprar hennes och hennes chefers inkorgar med klagomål om hur dåligt jag sköter mitt jobb, när det inte ens är mitt jobb som jag sköter.

Även detta eldprov måste jag överleva, och det är ett löjligt sådant. För första gången får jag underkasta mig något av en sådan kaliber, och det får väldigt gärna vara det sista. En löneslav är vad jag är för tillfället. Det vet hon mycket väl.

En sak är säker: jag kommer aldrig tacka henne för den här utmaningen. Och det man sår, det får man skörda. En gudagiven lag, en naturlag, som jag är evigt tacksam för. Låt tiden göra sitt. Den är min bästa försvarare.