Nu läser jag Steinbecks Grapes of Wrath. Den nyss frisläppte Tom Joad ska till att överraska sin mamma med att han är just frisläppt. Han närmar sig henne bakifrån:

She seemed to know, to accept, to welcome her position, the citadel of the family, the strong place that could not be taken. And since old Tom and the children could not know hurt or fear unless she acknowledged hurt and fear, she had practiced denying them in herself. And since, when a joyful thing happened, they looked to see whether joy was on her, it was her habit to build up laughter out of inadequate materials. But better than joy was calm.

Orden får mig att reflektera kring min egen potens som kvinnan i huset. Den märks av. Lagar jag inte mat så kommer mannen oftast hem med halvfabrikat, godis, chips och läsk. Kanske tänker han att varorna fyller sin funktion, att ge energi. Han gör sitt bästa, lagar det han kan, men det blir inte riktigt samma sak.

De senaste veckorna har jag inte disciplinerat mig till att laga annat än min Sunny Side Up-omelett med olivolja och riven mozzarella lite sporadiskt. Med allt godis blir hyn dålig på oss båda, snabbt och obarmhärtigt. Tänk om andra ser skillnad på vår hy från en period till en annan. Och tänk om de förstår varför. Tänk om någon har gjort kopplingen.

Imperturbability could be depended upon. And from her great and humble position in the family she had taken dignity and a clean calm beauty. […] She seemed to know that if she swayed the family shook, and if she ever really deeply wavered or despaired the family would fall, the family will to function would be gone.

Jag har aldrig tyckt om berg- och dalbanor, alltid varit den räddaste ungen på tivoli. Föga förstod jag som barn att jag åkte i den förhatliga karusellen varje vaken timme, att jag faktiskt satt i min egen vagn medan de andra barnen satt i sina, bara att deras var stora och metalliska. Bara för att jag var kvar på marken betydde det inte att jag inte åkte.

När jag fungerar lyfts det tunga täcket som kallas Livet från hans pojkkropp och den stoiska masken faller av. Han tyr sig till mig och vet att jag kommer orka med det. Det är då jag känner mig hel. Som en borg. Som kvinnan i huset.